ewelinao.blogg.se

I hela mitt liv har jag känt att jag inte har passat in. I hela mitt liv har jag mått dålig när jag har kollat mig i spegeln. I hela mitt liv har jag önskat att jag var någon annan.

Tills nu. Har insett att vad fan lönar det sig med att hålla på att klanka ner på sig själv hela jävla tiden? Vad är det egentligen för fel med mig? Varför ska jag inte kunna tycka att jag är fin?

Okej jag kanske inte ser ut som supermodellerna i tidningarna, okej jag kanske inte har den där perfekta kroppen eller är bäst på allting.

Vad fan spelar det för jävla roll egentligen?? Bara för min kropp inte är det smalaste så funkar den ju ändå dom den ska. Den är bara mänsklig.Skit samma om den är kurvig, smal, tjock, ful eller fin. Jag är frisk och det är väl det som borde räknas egentligen. Eller??

Vafan ska jag behöva oroa mig för några extra kilon eller liknande när det finns så mycket mer viktigare saker att lägga mer tid på? Och även om man skulle ha perfekt hår, kläder, smink och utseende. So what? Grattis du klassas som snygg och kan visa upp dig inför samhället! Varsågod! Vad händer sen då? Lever man för att finna sig attraktiv? Eller vinner man egentligen på att finna sig säker i sin kropp som inte passar in i normen men att kunna se över det? Att dagen inte behöver bestå av ångest över sin självbild och vad man äter eller inte äter?? Vilket liv vill man hellre leva?

Blir livet bättre bara för att man strävar efter idealet i dagens samhälle eller blir livet bättre om man försöker sträva efter att vara sig själv egentligen?

Jag har märkt hur mycket bättre jag har mått de senaste veckorna. Istället för att fokusera på de dåliga sakerna i spegeln kan jag tänka "fan va snygg jag är idag" och har märkt att jag vågar mer också utan att till exempel blossa upp i ansiktet som jag gjorde förut. Går med ryggen rak på stan, ler brett mot solen, sträcker på mig ännu mer och tänker:
It's my time to shine!!!

KROSSA PATRIARKATET

piz out