Livets berg-och dalbana
Så konstigt det här med att när jag har massor utav måsten och saker att göra. Som skola till exempel. Då kan jag inte sluta längta tills jag är ledig från allt. Men nu när jag har lov och all tid i världen så vill jag ha jobb eller skola. Blir så himla lätt rastlös och vet inte hur jag ska spendera min tid. Kan inte koppla av. Alltid stressad, hur jag än gör.
Nu är jag mest stressad över att jag inte gör nånting. Sen när alla andra jobbar, festar, reser och far på festivaler så känner man sig ännu mer stressad och värdelös. Hatar att vara ensam när alla andra är upptagna med annat. Men jag får se det som träning och att det är nyttigt för mig. Man dör ju ändå ensam så är lika bra att lära sig vara det redan nu.
Det är konstigt det där. Hur jag än gör blir jag aldrig nöjd. Hur jag än gör, vet jag aldrig vad jag vill. Hur jag än gör så är allting detsamma ändå. Det är väl så livet är antar jag.