kl 00.11
Sista prillan från dosan ligger under läppen. Alla är ute och roar sig hemma. Jag är fast i happis. Alla sover. Det är tyst. Hör hur klockan tickar. Sekund för sekund. Lars Winnerbäck går låmält på repeat genom datorns högtalare för att fylla ut en liten del tystnaden. Ögonen svider av trötthet. Är ändå så pass pigg så jag inte kan sova. Är ingen idé att försöka. Skulle ändå inte kunna sova. Sitter lutad mot bokhyllan tvärs över på en madrass för att få någon sorts ryggstöd. Lite obekväm ställning men den funkar. Har svept in mig i täcket för det är lite småkallt i rummet. Surfar runt på olika sidor. Ingen nytt har hänt sen sist. Allt är som vanligt.
Som vanligt.